Another piece of me

Det blir ett lite annorlunda inlägg idag. Ett som är personligt om mitt inre liv och relationen med Gud.

Det känns som om livet är på väg tillbaka igen. De senaste veckorna har jag närmat mig Gud genom att lyssna på lovsång samt predikningar via internet. Jag har även varit på ett par möten och fått uppleva hur Gud har rört vid mig. Men trots det så känner jag mig inte glad och taggad. Jag har insett att jag inte har kontakt med mina känslor och det är något jag behöver ta itu med. Så länge man går på tomgång är det skönt att inte känna något, men när man vill känna något och istället är avtrubbad och inte kan vare sig glädjas eller gråta så känns det bara tomt och sorgset. Som tur är har jag underbara vänner som vill stötta mig och jag ska ha lite träffar med själavård och förbön med en av dem under hösten.

Bara ett litet tips

Om ni, liksom jag, sitter hemma och myser i soffan ikväll, så rekommenderar jag filmen ”Wilbur” som börjar på SVT2 nu. Jag såg den för några år sedan och blev glatt överraskad. Det ska bli härligt att få se den igen!

Letar fortfarande

Idag är det några grabbar som fyller år. Som grupp. Den bildades i ett kök den 25 september 1976 efter att (den blivande) trummisen hade satt upp en lapp på skolans anslagstavla och frågat om det var någon som ville vara med i ett band.

Tack Gud för att de finns och delar med sig av skön musik och underbara texter!

Jag har fortfarande inte hittat vad jag letar efter. (wma-fil)

Hjälp Sverige!

Quantum of Solace

Apropå den nya Bondfilmen som har premiär senare i höst.

Annika Östberg Deasy

Nej, det gick inte denna gång heller. Vet inte vad jag ska säga. Men jag blir arg. Man fann hennes svar undanglidande och de tror att hennes roll vid morden var större än hon medger. Och vad vet vi? Det kanske hon var? Men hon har ändå suttit i 27 år och jag tycker att man borde inse att det är nog nu. Varför kan de inte tidsbetämma straffet så att hon får möjlighet att sitta av resten av straffet i Sverige. Hon har inga kopplingar kvar till USA och hennes mamma bor i Sverige. Mamman är gammal och har kanske inte så mycket tid kvar, så varför kan Annika inte få komma hit så att hon får möjlighet att träffa henne oftare?

Denna bitterhet och ovilja att hjälpa gör mig så arg.
blankrad

Läs mer här och här.

You and me

Hittade en engelsk version av BKO’s ”Undantag”. Den har jag helt missat. Tyvärr kan jag inte lägga in den i inlägget, men här är länken: You and me

Slänger med en härlig version av ”Hon är så söt” när jag ändå är igång.

House – Dying changes everything (spoiler)

Wow, vilket avsnitt. Även om jag är rätt likgiltig inför ”Thirteen” så gillade jag hennes nya inställning. Hon tog risker och var vass. You go, girl! Och Wilson… Jag förstår varför han känner att han vill bort från House. Det är krävande (och kvävande) att alltid försöka behaga andra och ibland behöver man tänka på sig själv. Men jag undrar hur House ska hantera det faktum att Wilson inte längre vill vara hans vän (och dessutom ifrågasätter att de har varit det över huvud taget).

Den här säsongen lär vi tydligen få se House ställas inför situationer som kommer att sätta press på honom på det personliga planet, så jag ser verkligen fram emot de kommande avsnitten!

Äntligen september

Yay! Nu är väntan äntligen över. Inte för att jag tycker att det är så roligt att hösten är här, men nya säsongen av House startade i USA igår och det innebär att jag idag kan se premiäravsnittet på nätet. *big smile*

Inmate no. W 18968 Deasy

Annika Östberg Deasy är svenskan som 1981 dömdes för två mord, bland annat på en polis. Morden begicks av hennes dåvarande pojkvän, men själv brukade hon inget våld och bar eller använde heller inget vapen (vilket står i domen). Det enda hon gjorde var att befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Pojkvännen tog sitt liv innan rättegången men själv sitter hon inlåst mellan 25 år och livstid i ett fängelse i Kalifornien. Enligt Kalifornisk lag så var hon efter 17 år berättigad till villkorlig frigivning men Kaliforniens motsvarighet till Kriminalvårdsstyrelsen anser henne inte vara lämplig för villkorlig frigivning och man vägrar tidsbestämma hennes straff eftersom man inte vill ge henne möjligheten att bli förflyttad.

Annikas fall har flera gånger tagits upp i ”The Board of Prison Terms” men varje gång har hon fått avslag. Den 18 september är det dags igen. Hennes högsta önskan är att få sitt straff tidsbestämt så att en överflyttning till svenskt fängelse kan ske. Jag har följt hennes fall i flera år och hoppas och ber att det ska gå vägen denna gång.

Om du är intresserad av att veta mer om henne så rekommenderar jag dig att läsa boken Sorgfågel. Den är skriven av Lena Katarina Swanberg och handlar om Annikas liv.