Har lite paus från den här bloggen, men det kanske någon eventuell läsare redan har förstått. Borde nog skriva ett långt inlägg nu men det får istället bli ett kort men koncist.
När det gäller U2-konserterna så var de helt underbara. Hela resan till Göteborg var som en dröm och när det väl var dags att åka hem igen (egentligen redan under sista låten på konsert nummer två) så kom vemodet över mig. Men väl hemma i vardagen igen så känns det ändå rätt ok. Fast att stå längst fram på en konsert med U2 slår det mesta. =)
Nu är jag vild! Jag fick tag i de efterlängtade biljetterna till U2. Och när de väl var beställda (och betalade) så såg jag att det blir en extrakonsert dagen efter. Jag har köpt en till den också. :p
Har vänt på dygnet den senaste veckan men försöker vända tillbaka det. Var på väg i säng för en timme sedan för att se till att jag inte fastnar vid datorn hela natten, men jag är fortfarande här. O.o Fast detta blir det sista jag gör innan jag intar horisontalläge. Hoppas jag.
Denna vecka har varit fylld av U2. Nya plattan släpptes i måndags, men jag fick den med posten redan i fredags. Den har redan gått varm och jag älskar den! Måndag till fredag var de med på Letterman varje kväll – de avsnitten sänds på TV400 denna vecka – och jag har hängt som besatt på YouTube för att titta på olika videoklipp. Dessutom var de med på Good morning America där de spelade live vid ett universitet i New York-området. Den spelningen var helt suverän och jag delar med mig av låten Magnificent (som är min absoluta favorit på nya plattan) här:
Idag kom turnéplanen och de kommer till Ullevi 31 juli. På fredag släpps biljetterna och jag kommer att sitta laddad med två telefoner + försöka beställa via Ticnet.se samtidigt. Dessutom har jag kontakt med en tjej i Göteborg som ska köa för att köpa biljetter och hon ska köpa två extra ifall jag inte får tag i några själv. (+ att jag ska köpa två extra till henne ifall jag får tag i några och inte hon). Jag hoppas och ber att detta ska gå vägen!
I övrigt så har jag träffat mina vänner flera gånger under helgen. I fredags innan jag gick hem fick jag lätta mig hjärta och de bad för mig och nu känns det bättre och vår relation är hel igen. Den har egentligen aldrig varit trasig, men jag har inte mått bra av att det blev så fel tidigare (se inlägg 17 januari och 2 mars) och det påverkade min tillvaro på flera sätt. Men nu känns det rätt ok igen och jag hoppas att det bara kommer att gå framåt härifrån.
Eva Cassidy dog i cancer när hon var 33 år gammal. Här hör man henne framföra Stings låt ”Fields of gold”. Jag är ett stort fan av Stings musik, men just den låten har aldrig varit en riktig favorit. Fram tills nu.
Jag har varit på väg att skriva ett nytt inlägg i flera dagar men nu kan jag inte hålla mig längre:
U2 SLÄPPER ETT NYTT ALBUM DEN 2:A MARS! *dansar omkring i ett lyckorus*
Låtlista (inte bekräftad av U2.com ännu, men fullt trovärdig):
- Magnificent
- Breathe
- Winter
- No Line on the Horizon
- Get Your Boots On
- Unknown Caller
- Crazy Tonight
- Moment of Surrender
- Stand Up
- Every Breaking Wave
Åh, käre tid. Jag vet inte hur jag ska stå ut innan den dyker upp i brevlådan (har redan beställt den från Ginza). Det känns makalöst spännande! Och märkligt! Jag kan inte relatera till någon av låttitlarna och har ingen aning om vilket sound de har denna gång. Det känns hur konstigt som helst. O.o
Om någon ännu inte har sett U2’s omtalade spelning av Bad från Live Aid 1985…
Edge: It really took us by surprise when people started talking about U2 as one of the noteworthy performances of the day. I thought they were joking. I really thought we were crap. But looking back, as I did a week later, I started to see what it was. It was a sense of real, total jeopardy, which is always very exciting for a live event, and Bono’s complete determination to make physical contact with the crowd and eventually getting there after two minutes of struggling over barriers. I think there was something about the amount of effort he had to put in to do it that somehow made it even more powerful.
Adam: Bono’s journey really meant something, it carried the emotion of the day to people. So his performer’s instinct was right. Again.
Senast kommenterat